Distansritt, eller att framföra sin häst på olika underlag i den hastighet hästen är tränad för!

Vår samarbetspartner Cecilia Hellesen Hansen berättar om hur det är att tävla i distansritt och hur det går till.

I helgen var det säsongstart för mig och min häst Tic Tac Toe, solen lyste och vädret var det bästa tänkbara. Underlaget var också bra, inte torra stenhårda sommargrusvägar och inte för blött och halt, som en regnig ritt kan medföra. Det var de bästa förutsättningarna och 40 km svepte förbi och vi fick en fantastisk dag tillsammans min häst, Tic Tac Toe och jag. För att inte glömma min fantastiska groom eller ”hinknisse,” som dom också kallas.  Dom åker med hela ritten och står och servar med vatten till hästen, kyla till hästen, dryck och tilltugg till ryttaren och några glada tillrop utefter banan, vid veterinärgrinden och vid målgång. Denna person jobbar i skuggan, men är otroligt viktig för att ryttare och häst ska få en bekväm och väl genomförd ritt.

Distansritt är en optimal gren där man tillsammans med sin häst genomför en sträcka som hästen skall vara förberedd för. Klasserna kan vara 40, 50, 80, 120 och 160 km på samma dag.

Helgens ritt på 40 km är en av de lägsta klasserna och helgens ritt var en Clear round, som har en max och en min tid. Det vill säga att man får inte rida den snabbare än 3 timmar och inte långsammare än 5 timmar vilket gällde denna ritt. En bra start på säsongen för att få en koll på hur konditionen är på hästen och inte minst på sig själv =)
Det finns självklart klasser som kallas tävlingsklass och som går ut på att vinna också men med samma villkor att pulsen skall hållas på nivån som jag skriver nedan.

Sträckan var uppdelad på 2 slingor a´ 20 km vardera som utgick från samma plats.

Innan start besiktades hästarna och fick godkännande av veterinär att få starta. Då kollas puls, metabolit och ett upptrav på rakt spår görs. Man har ett veterinärkort med sig under ritten, där rittens veterinära anteckningar angående besiktningen förs in och visas varje gång hos veterinären. Detta för att hästens form och status ska kunna följas under hela ritten, och veterinären/erna ska kunna följa om hästens eventuella brister blir större eller mindre. Även sår, skav och gallor uppmärksammas och noteras.

Efter första slingan har man 20 min på sig efter ankomsten att visa upp sin häst.
Då skall pulsen vara nere i minst 60 pulsslag per minut och hästen vara avklädd och svampad, alltså visas i ett bra skick, för veterinären. Man beger sig till veterinärkollen med lugna fina steg så att pulsen hålls på rätt nivå.

Väl inne hos veterinären kollas puls, metabolit och ett upptrav görs igen och veterinären ger sin tillåtelse att ekipaget får gå ut på nästa slinga.
Men först ska det vilas, 40 minuter totalt från då man gick in till veterinären, så vi hade väl ca 25 minuter kvar efter veterinärkollen där vi passade på att slöa och äta och dricka, Tic Tac Toe, jag och groomen.

Sen var det snart dags att sadla på och bege sig ut på slinga 2, vilken i denna tävling var samma som slinga 1.
Bra att känna igen sig, då kan man mer planera sin ritt. Ta det lugnt i backar och rida på då underlaget är bäst och ta det lugnare i skogen bland rötter och lösa stenar.

På vår färd hade vi ett par vatten som skulle passeras. Vi kunde där välja en längre lättare väg kring vattnet. Alltså upp till var och en att välja bästa, snabbaste väg. Istället för att stå och tveka inför vattnet valde vi att gå runt vilket sparade tid istället för att stå och trassla och inte komma i och över vattnet.
En spännande järnvägsbro där tåget susade över hästarna passerades fyra gånger. Det gällde att lyssna och avvakta… tror ingen blivit glad att få ett x2000 över huvudet. En av gångerna vid passeringen fick vi vända om och avvakta tills tåget passerat, dumt att chansa=) Men jag såg faktiskt ingen häst som verkade speciellt skärrad av tågets framfart. Bara lite ovana…

Distansritt är att känna sin häst, var hästen går fram, vilken väg skall väljas, hur snabb återhämtning har min häst, hur rider jag snabbast och gör av med så lite energi för hästen och självklart för mig själv också. Hur rider jag för att min häst skall ha lägsta puls helt enkelt, vilket är nog så svårt. En duktig tränare sa en gång att det tar tre år att riktigt lära känna sin häst.

Denna klass som vi valde att starta säsongen med, var en Clear round som jag beskrev ovan och alltså utses ingen vinnare utan man blir godkänd om man senast 20 minuter efter målgång kan visa veterinären en häst med högst 60 pulsslag i minuten, inga påtagliga metaboliska fel och ett upptrav som ser korrekt ut.
Hästen skall vara klar att kunna gå ut på en slinga till även om detta inte är fallet denna gång, men den skall kunna fortsätta.

Man kan alltså efter målgång åka ut ut tävlingen, alltså inte bli godkänd trots att man gått över mållinjen, om man visar upp en häst med påtaglig vätskebrist, högre puls än vad som bestämts för klassen eller om hästen är halt. Hårda bud.

Vi flöt in över mållinjen och var det först godkända ekipaget för dagen på Finnerödjaritten 2018. Fyra timmar och 3 minuter och avdrag för 40 min vila, så blev det 3 tim. och 23 min effektiv rid tid, vilket blev en medelhastighet på ca 12 km/h. Bra träningstempo!
Veterinären besökte vi efter 7 minuter (jag kunde ha väntat upp till 20 min, men ju snabbare desto bättre) och pulsen var då nere i 48. Vår startpuls innan ritten var 44. Så jag fick ett fint kredit på att jag ridit min häst efter det han var tränad för.

På en 50 km är det också 2 slingor, på en 80 km är det 3 slingor, på en 120 km är det 4 slingor och en 160 oftast 6 slingor. Efter varje slinga är det veterinärkoll och alltid koll innan start och efter målgång.

Distansrittens upplevelse är att få se olika delar av vårt fina Sverige, Norden och Europa. Olika terränger och landskap. Man tävlar med sig själv och samlar alla godkända tävlingskilometer som man buntar ihop och får pris varje 1000 km. Det delas ut en gång per år. Ryttaren samlar sina kilometer och hästen samlar sina. Alltså får alla pris oavsett om man är där för att vinna eller ej.  Distansrittens valspråk är  ” att vinna är att genomföra”  vilket är 1000 kilometersprisets fantastiska budskap.

Glada och nöjda lämnade vi tävlingsområdet och åkte de två timmarna hem. En blåvit rosett och fint diplom och en härlig upplevelse i minnet med min häst och ”hinknisse.”